VAR TYST, VAR BARA NÄRA


Att bara träffa någon. Att bara träffa någon att dela allt med. Sin glädje, sin sorg, sina tankar, sin ångest, sina tårar, sin inspiration, sin njutning och sin kreativitet. Att träffa någon som gör allt så spännande. Som när man börjar skriva med varandra, det löjligaste som finns och det som är mest fyllt av regler, att bara vara uppe hela natten bara för att man vill veta allt och bara veta att den där personen faktiskt är där, några knapptryckningar bort. För att sedan träffas, kanske för första gången, när man är så nervös så man skakar och gör bort sig så fort man öppnar munnen.  Och sen kanske det händer något, som när man sätter sig lite närmare i soffan, börjar smyga sig närmare, tar varandras händer… och som den där första kyssen, när alla känslorna sätter sig utanpå och hjärtat sätter sig någonstans där det känns som fan och det dunkar i 180. Och när man sedan hållit sig på den nivån, den trygga mysiga nivån, när man sedan ska ha sex för första gången med varandra. Det där första sexet. När kyssarna blir lite längre, lite blötare, lite hetare och är exakt överallt. Och händerna är överallt och det bara blir som det blir. Det taffliga, det nervösa, bara för att man vill ha varandra så mycket. Bara för att man vill känna varenda millimeter av varandras kroppar. Och oftast blir det så dåligt, så fel, rätt misslyckat faktiskt, nej, jävligt dåligt, och absolut inte det bästa sex man haft. Kanske är det inte bra alls. Men ändå ligger man där, lycklig och i eufori, bara för att man fått vara så nära någon man tycker om så himla mycket. Så nära man kan komma någon, kroppsligt. Och efter det där, får man antingen ännu ett hjärta att länka ihop med sitt eget, eller så får man se sitt eget bli sönderkrossat. Men om man vinner det där hjärtat, fortsätter det bara med små söta pussar mest hela tiden, mys i soffan varje söndag när man är bakfull, tätt omslingrade nätter, och man har bara för bra sex. Och bara en sjuk lycka över att vara med någon man är så sjukt kär i.

Kommentarer
Postat av: Anonym

så fint skrivet av dig!

2011-09-07 @ 22:03:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0